I en uppmärksammad dom (AD 2026 nr 2) har Arbetsdomstolen prövat om en myndighet hade rätt att avskeda en anställd med heltidsfackligt uppdrag på grund av felaktig tidsrapportering. Utgången blev att arbetsgivaren fick rätt – ett besked som skärper kraven på noggrannhet även för förtroendevalda.
Den anställde hade under en längre tid arbetat fackligt på heltid med bibehållen lön från Försäkringskassan. Tvisten uppstod när arbetsgivaren upptäckte att arbetstid, flextid och semester hade redovisats felaktigt.
Kvinnan medgav att misstag begåtts, bland annat att hon registrerat arbetstid på midsommarafton samt registrerat full arbetstid under dagar i augusti då hon egentligen haft semester. Hon hade även underlåtit att stämpla in och ut, och istället registrerat en "schablonmässig" arbetstid som arbetsgivaren inte kunnat kontrollera.
Domstolens bedömning: Därför var avskedet korrekt
Arbetsdomstolen lutar sin bedömning mot 18 § anställningsskyddslagen (LAS), som kräver att en arbetstagare grovt ska ha åsidosatt sina åligganden för att ett avsked ska vara giltigt. I domen förtydligar AD tre centrala principer:
1. Frihet under ansvar ställer högre krav
Eftersom den anställde arbetade fackligt på heltid stod hon inte under daglig arbetsledning. Domstolen menar att det då är av yttersta vikt att redovisningen sköts korrekt, eftersom arbetsgivaren saknar möjlighet till löpande kontroll. Att i det läget använda schablonredovisning istället för faktiska tider ansågs oacceptabelt.
2. Grovt åsidosättande behöver inte vara brottsligt
AD hänvisar till förarbetena och konstaterar att ett avsked inte kräver att ett brott begåtts. Även annat klandervärt beteende som riktar sig mot arbetsgivaren kan utgöra grund för avsked om det skadar förtroendet allvarligt. Att systematiskt rapportera fel, även under en kortare tid, betraktades här som ett sådant beteende.
3. Särskilda krav på statstjänstemän
Domstolen betonade att Försäkringskassans verksamhet bygger på allmänhetens förtroende. Att en anställd tillgodogör sig lön och semesterdagar felaktigt riskerar att skada förtroendet inte bara för den individen, utan för myndigheten som helhet.
Vår kommentar
Domen är intressant då den tydliggör gränsdragningen för fackligt arbete kontra anställningsavtalets administrativa skyldigheter. Många med fria roller upplever att tidsrapportering kan vara svårt att få exakt, men AD markerar här att "schablonredovisning" inte är acceptabelt om det strider mot arbetsplatsens regler.
För arbetsgivare visar domen vikten av att ha tydliga rutiner för tidsrapportering som gäller alla medarbetare. För arbetstagare är det en skarp påminnelse om att slarv med tider – särskilt när det påverkar lönen – kan få de allvarligaste arbetsrättsliga konsekvenserna, nämligen avsked.
